farmoringrids

Idag har jag en hel del att vara tacksam för, framförallt för att Amenine är hemma igen!
Hon kom hem igår, och har klarat natten bra. Börjar bli lite mer vaken och pigg igen.
Sen kommer naturligtvis hostan och besvären sitta i ett tag, inget som går över sådär.
Lagom till att vi pustade ut, samt firade mannen lite på trekvart -rymde hundarna....

Nu är vi ju ganska luttrade, det händer någon gång emellanåt. Så vi tog det ganska med ro.
Men klockan var ju ganska sent 18.30 och mörkret kom fort.. Så helt ok kändes det inte.
Vi bor ju mitt ute på landet, och vet ungefär vilka runder de brukar ta. Men inga hundar.
Framåt 23 gav vi upp själva sökandet, kände inte att vi kunde åka runt i byarna och väcka folk.
Öppnade till hundgården så de kunde ta sig in själva, och till altanen för säkerhetsskull.
Var ganska säker på att de skulle ta sig hem -och in. Men varje gång jag var tittade det tomt.

Naturligtvis Polisanmälde vi, la upp på facebok och ringde runt på olika håll för att sprida.
Vid mitt andra samtal fick jag napp; jo, ca 8 km bort hade det varit en brun och en svart hund
på kvällen. Fick namn och mannen ringde upp. Vid det laget hade jag mer eller mindre tappat rösten.
En "unge" som svarade -jo, det hade varit två hundar där.. det var jättejobbigt.. de var på dörren..
mamma körde upp dem till Hjälmseryd.. ?! Va?! Till vem då???? Mannen bad honom hämta förälder.
Pappan ringde upp och var nog rätt skamsen på sin frus vägnar. Jo, det stämde att hon kört iväg dem.
Det vill säga, tagit in dem i sin bil och kört dem ytterlgare 7-8 km till en större by precis invid riksvägen.

Hur tänker man då?! Där släpper hon dem och åker (nöjd?!) hem igen så hon kunde sova...
När mannen konfroterade henne hur hon tänkte då, försvarade hon sig med att de hade löpande
tikar hemma (våra med tikar)... Hon skulle upp tidigt och jobba, de störde genom att hoppa på dörren
Sen var det ju inga ute och letade efter dem.. HUR visste hon det, tror inte hon velat ha vår natt.
De var ej namnade?! Hade de tittat på reflexbanden som de har utöver halsband stod vårt efternamn.
(Ovanligt sådant -bara vi som heter) Telefonnummret stod också men syntes lite otydligt erkännes.
-Om man inte hade vänt på reflexbandet.. och läst på lilla etiketten... Men det var väl jobbigt.
De har även öronmärkning med nummer, och var som sagt anmälda bortprungna till Polis.

Nu slutade ju denna historia lyckligt. och jag är tacksam för alla som engagerade sig..
Men timmarna vi sökte längst denna 90-väg och förväntade mig hitta en påkörd hund
eller en blodpöl var INTE kul... Jag har inte hämtat mig ännu kan jag säga, alldeles darrig.
Hundarna var kvar vid stora vägen, hade troligen övernattat i en ladugård (doftspår)
Vi lämnade namn och telefonnummer längs med en lång sträcka och en av dessa gav vinst.
Trötta, blöta och lite halta ligger de nu helt utslagna en inne och en ute i solen.


Bilden på de "upprättstående" hundarna togs innan rymningen...
De sovande är pinfärska....