5:e dagen
5 dagar och det känns som ett år..
I vanliga fall försvinner en vecka blixtsnabbt.
Det är inget kul bloggläsning för er just nu,
kanske lite mer för våra nära och kära som undrar hur det är.
Man får också ett behov att få ner lte av sina känslor,
Det blir som en bearbetning mitt i allt det svåra.
Det vet ju bl.a du "Tinezza" fast på ett litet annat vis.
Vi känner att så många är med oss i sina tankar,
vi är trygga med att "lämna över" pappa till andra sidan.
Vi har fått ett långt härligt liv tillsammans,
Det kommer bli en oerhörd tomhet efter dig,
men vi vet att du alltid kommer att vara med oss.
Vi "din familj" barnbarn och barnbarnsbarn, alla nära och kära,
vår gård, naturen och skogen var allt för dig!
Och DU fanns där alltid för oss när vi behövde sig.
Vi vet vart vi ska gå för att "känna" närvaron av dig;
- dit där de största granarna växer,
och längs med stigarna till alla dina kantarellställen.
Du sover det mesta, vad vi hoppas bortom smärta och oro.
Dina andetag ger mig ro och trygghet fast de stundtals uteblir.
Jag önskar du får slumra in snart lilla pappa, väntan så dryg
Men varken du eller jag kan bestämma när, det sa du själv.
Men vi finns här vid din sida till ditt sista andetag.
Älskar dig så!
Din dotter
Ja, på något sätt hjälper det en stund att få skriva av sig för sig själv, nära, kära, vänner, bekanta och obekanta. Det är en värmande känsla mitt i all sorg som man går igenom och på något konstigt sätt så känner man stödet från alla läsare. Varmaste kramen från mig.
Åh, förstår att det är tungt och ledsamt nu. Min bästa vän miste precis sin mamma ... Fånga de ljusa stunderna!
Kramar om
Styrkekramar från mig <3
När ingen återvändo finns är det bäst så...
Många kramar
Att släppa taget och skiljas åt från någon som står en nära är tungt och svårt, men något som vi alla blir tvungna att ta oss igenom på ett eller annat sätt, vid något tillfälle under vår livstid.
Tänker på dig och kramar om... ♥
Stannar till och lämnar en STOR och varm KRAM!
än en gång stannar jag upp och ler igenkännande, ofta märker jag att vi delar många tankar och varje sekvens du nu berättar om upplevde jag för snart fyra år sedan då min mamma dog.Vi fick också den tiden som behövdes för att förbereda och "prata klart", vi visste alla hur oerhört nöjd hon varit med sitt liv och hon hade bara en sista önskan och det var att få möta pappa igen efter sjutton år. I den förvissningen drog hon ett lugnt andetag och gick över till andra sidan. Jag hoppas och tror att det är så ni får följa din pappa också. Saknaden kommer att gå bredvid er, men även tryggheten att ni alla varit rädda om varandra och betytt så mycket för varandra och det är en stor gåva. Blott en dag<3<3<3
