Stabilt.. men....
Pappa hade en önskan om att få sluta snabbt..
Han ville INTE bli liggandes och bli "borta" i huvudet som han sa.
Tyvärr får man väl inte alltid som man vill här i livet.
Det här är verkligen det SISTA både han och vi ville..
Jag försöker intala mig och vet någonstans i mitt hjärta,
att jag gjort allt jag kan dessa nio dagar.
Jag har tagit ett långt farväl av min "friska klara pappa",
Han vill ha min närvaro fortfarande men har ingen egentlig koll.
Natten den första på nio dygn tillbringade vi båda,
mannen och jag uppe i anhörigrummet.
Natten hade nog varken varit sämre eller bättre utan oss,
oron framåt småtimmarna kommer oavsett...
Idag ska jag åka hem en stund!!!
Peppad av all go personal, lämnar jag över pappavården
Vi finns bara en dryg halvtimme bort..
Hoppas min yrsel går över när jag kommer hem,
det har blivit lite väl tuffa dagar.
Gott att du lyssnar på andra och din egen kropp. När jag gick genom samma som du nu gör, lyssnade jag inte på någon. Mamma kunde komma hem till sin bostad för att dö hemma. I 14 dagar och nätter var jag där,när familjen tjatat tillräckligt tog jag någon timma till mig själv utanför lägenheten, egoist? javisst! Resultatet blev 3 veckors sjukskrivning efter mammas bortgång.Därför vet jag av erfarenhet att kroppen är inte lika stark som viljan. Var rädda om er, kram
Jag håller med Lotta O att det är viktigt att ta vara på sig själv. Men man tror ju att man är starkare än vad man är. Jag åkte ju på hjärtklappningen som du vet. Mycket på grund av att jag glömde bort att andas ordentligt. Kram Kram
Klokt beslut. Ni behöver komma hem och få lite miljöombyte för att orka.
Kram
Nä, det där önskar man ju att ingen skulle behöva gå igenom - varken den gamle/sjuke eller de anhöriga. Det är så sorgligt och plågsamt och eländigt så det knappt finns ord... :-( Samtidigt vill man ju ha tid till att ta ett ordentligt farväl, fast nånstans blir man väl aldrig riktigt klar med den saken heller - oavsett hur lång tid man får på sej...?
Jag tror ni gör rätt i att åka hem lite mer nu. Det är nog det allra bästa sättet just nu att ladda lite ny energi. Man blir ju tårögd när man tänker på vilket fantastiskt jobb personalen gör, och de finns där både för din pappas och er anhörigas skull.
Kramar!!
Det är det bästa ni kan göra, både du och Anders måste tänka på er hälsa i första hand, visst vill man så mycket men måste ju inse att man inte orkar hur mycket som helst!
Han får ju den bästa tänkbara vård och är väl omhändertagen. Som du sa, ni är bara en halvtimme bort!
Sköt om er och var rädda om er!
Massor av kramar
Susanne
Jag tycker du gör rätt i att åka hem och hämta nya krafter. Jag tror nog din pappa tycker likadant.
Kramen Lena
Rätt av dig. Hem och hämta nya friska tag.
Styrkekramar till dig.
Skönt att ni gav er tid att åka hem å samla nya krafter.
Bamsekramar från Maria
Man behöver återhämta sig också för att orka vara ett gott stöd. God morgon
