farmoringrids

Så råder det prinsesshysteri i byn, fniss. Dan före dan före "stora prinsessdagen"...
Attans att man skulle gå och bli sjuk :P -nej, ni behöver varken bli oroliga för mig,
-eller tycka synd om mig. Själv håller jag mig till vår egen prinsessa. Förstår inte det där.
Har absolut inget emot henne/dem, men för mig är de vanliga människor inget utflyktsmål.
Skulle inte komma på tanken att ta mig dit bara för att få en liten hastig glimt av dem.
Men pappa tyckte det var lite spännande, kanske han skulle ta en tur därom med bilen..
Han lär i såfall inte bli ensam, många ser det här som jättestort. Vi är ju olika som väl är.



Nej, då är jag mer intresserad av om det ligger någon sanning i att min telefon är påväg.
Efter ytterligare en månad (ok, 4 veckor) stod det igår att "den nu är skickad till kund" 
Så även om att jag direkt blev lovad en ny denna gång (efter 4 rep försök) tog det tid.
Ska bli oerhört skönt få tillbaka en fungerande ny telefon, har haft en gammal i 4 månader nu.
Som visserligen fungerat till det nödvändigaste som sms och telefoni, men saknat internet.
i övrigt tycker jag att det känns lite lättare i luftrören idag, hoppas, hoppas medicinen verkat!

För nu vill jag bli Frisk!!!!!!!

Egentligen har jag nog kännt hela helgen att jag var på väg trilla dit igen.
Men med förra veckans bekymmer med lilla Amenine och helgens hundhistoria,
blundade jag väl lite för mina egna besvärligheter. Men nu är jag golvad igen.
Tog förnuftet till fånga och fick en tid vid 10. Svid i bröstet och hosta som inte vill lossna.
Mycket rassel och rossel över lungorna tyckte doktorn och ordinerade antibiotika
av lite kraftig kalliber. (stackars min mage som precis hämtat sig sen förra)

Lyssnar på en ljudbok, Sockerdöden av unni Lindell spännande men lyckades ändå somna.
Det var nog vad jag behövde, helgens sömn har väl blivit lite naggad i kanten.
Har gjort en check på "barnen i Hult" lillasyster är på bättringsvägen, Moltas mer snorig.
Som det så ofta är när man har småbarn avlöser infektionerna varann bitvis.
-Ja, det verkar ju gälla mig med förresten. Blir man nedsatt så ryker man lättare.
Adam var också hemma idag, men där var det någon magåkomma i helgen.

Idag har jag en hel del att vara tacksam för, framförallt för att Amenine är hemma igen!
Hon kom hem igår, och har klarat natten bra. Börjar bli lite mer vaken och pigg igen.
Sen kommer naturligtvis hostan och besvären sitta i ett tag, inget som går över sådär.
Lagom till att vi pustade ut, samt firade mannen lite på trekvart -rymde hundarna....

Nu är vi ju ganska luttrade, det händer någon gång emellanåt. Så vi tog det ganska med ro.
Men klockan var ju ganska sent 18.30 och mörkret kom fort.. Så helt ok kändes det inte.
Vi bor ju mitt ute på landet, och vet ungefär vilka runder de brukar ta. Men inga hundar.
Framåt 23 gav vi upp själva sökandet, kände inte att vi kunde åka runt i byarna och väcka folk.
Öppnade till hundgården så de kunde ta sig in själva, och till altanen för säkerhetsskull.
Var ganska säker på att de skulle ta sig hem -och in. Men varje gång jag var tittade det tomt.

Naturligtvis Polisanmälde vi, la upp på facebok och ringde runt på olika håll för att sprida.
Vid mitt andra samtal fick jag napp; jo, ca 8 km bort hade det varit en brun och en svart hund
på kvällen. Fick namn och mannen ringde upp. Vid det laget hade jag mer eller mindre tappat rösten.
En "unge" som svarade -jo, det hade varit två hundar där.. det var jättejobbigt.. de var på dörren..
mamma körde upp dem till Hjälmseryd.. ?! Va?! Till vem då???? Mannen bad honom hämta förälder.
Pappan ringde upp och var nog rätt skamsen på sin frus vägnar. Jo, det stämde att hon kört iväg dem.
Det vill säga, tagit in dem i sin bil och kört dem ytterlgare 7-8 km till en större by precis invid riksvägen.

Hur tänker man då?! Där släpper hon dem och åker (nöjd?!) hem igen så hon kunde sova...
När mannen konfroterade henne hur hon tänkte då, försvarade hon sig med att de hade löpande
tikar hemma (våra med tikar)... Hon skulle upp tidigt och jobba, de störde genom att hoppa på dörren
Sen var det ju inga ute och letade efter dem.. HUR visste hon det, tror inte hon velat ha vår natt.
De var ej namnade?! Hade de tittat på reflexbanden som de har utöver halsband stod vårt efternamn.
(Ovanligt sådant -bara vi som heter) Telefonnummret stod också men syntes lite otydligt erkännes.
-Om man inte hade vänt på reflexbandet.. och läst på lilla etiketten... Men det var väl jobbigt.
De har även öronmärkning med nummer, och var som sagt anmälda bortprungna till Polis.

Nu slutade ju denna historia lyckligt. och jag är tacksam för alla som engagerade sig..
Men timmarna vi sökte längst denna 90-väg och förväntade mig hitta en påkörd hund
eller en blodpöl var INTE kul... Jag har inte hämtat mig ännu kan jag säga, alldeles darrig.
Hundarna var kvar vid stora vägen, hade troligen övernattat i en ladugård (doftspår)
Vi lämnade namn och telefonnummer längs med en lång sträcka och en av dessa gav vinst.
Trötta, blöta och lite halta ligger de nu helt utslagna en inne och en ute i solen.


Bilden på de "upprättstående" hundarna togs innan rymningen...
De sovande är pinfärska....

Lillhönan, kvar på lasarettet. Låter inte lika illa i bröstet som tur är, men det tar sin tid.
Ett jäkla skit det där RS-viruset!! Hörde just att i Jönköping var det ovanligt många fall.
Mycket extrapersonal som fått kallas in. I växjö säger de annars att det varit lugnare i vår.
Fick just en mms-bild på lilla "sjuklingen", och den gjorde mig varm om hjärtat.
Trots sonden i näsan såg man glimten i ögat och ett härligt litet leénde. 
Precis vad farmor behövde, som annars kännt att dagen kännt ganska tung!!

Storebror Moltas tar det relativt med ro.. men visst längtar han efter mamma o syster.
I det läge som är har han kommit på att både pappa o farmor nog är medgörligare än vanligt.
Vid frukosten beställde han GLASS!! Men se pappan vidhöll förstås frukost först....
Moltas äter upp ett halvt knäckebröd så säger han bestämt; -Nu blir det inte bättre än så här!!
Vid den rappa kommentaren kan ni ju gissa hur det gick med frukosten....och glassen....
Att det sen blev en till glass hemma hos farmor i eftermiddag tyckte han var helt ok.

Känns som den vanliga glada och posetiva jag har fått prövningar så det räcker nu.
Kan inte annat än erkänna att jag börjar bli lite sliten av alla bekymmer och oro.
Sen är det ju inte mig själv jag är bekymrad över, utan de som står mig nära.
När jag skrev igår visste jag inte att lillstumpan blivit inlagd på natten, men så var det.
Inte kul när så små blir så dåliga, tur det finns medicinsk hjälp att få.
Har inte hört något idag, men läget igårkväll var någolunda stabilt och lugnt.
Troligen är det det otäcka RS-viruset som slagit till, besvärliga saker för de minsta det där.
Men mellan varven var hon vaken och de kunde locka henne att le, det känns ju bra.
Jag håller alla mina tummar och tår att det vänder snart och inte blir för besvärligt.

Äntligen har solen kommit tillbaka och med den lite mer plusgrader!!
Ser att snön sjunkit ihop mycket bara sen igår. På framsidan är snön nästan borta.
Håller mina tummar hårt för att det nu får bli snöfritt och våren kan komma.
Med den hoppas jag alla förkylningar och infektioner försvinner som härjar runt.
Har själv haft en besvärlig natt med onda bihålor IGEN! Hur trött blir man inte.
Det som värre oroar mer är lillsnurpan, som åkt på sin första och det ordentliga förkylning
Hon lätt som en liten kraxig kanariefågel igårkväll, stackaren. Kunde inte skrika.
Storebror var klart bekymrad och tyckte inte att hon lät som hon brukar....

Väntar fortfarande På att jag ska få mail och kunna hämta ut ny telefon från Telenor..
Den "gamla" har skickats tre gånger tillbaka till mig utan att den fungerar.
Nu har jag väntat ytterligare 4 veckor sen det blev klart jag skulle få en ny (garantin)..
HUr svårt kan det vara???????

Grattis Lena 50 år 19/3-11

Festerna avlöser varandra, men denna gången var festföremålet min kompis Lena.
Hållt ihop sen vi var ca 6 år, och redan som tonåringar kom sedan hennes Kjelle in i bilden.
Själv tjuvstartade han och fyllde 50 redan i November men festen höll de ihop igår.

Många var gästerna, både familjer, grannar och goda vänner

Varierande åldrar allt från deras föräldrar till lilla barnbarnet 5 månader.

Stod för underhållningen och musiken gjorde deras tre söner;
Från höger: Arvid, Alfred och Johannes med frugan Ellinore.
Riktigt gammal countrymusik och Rockabilly förstås (inte utan att det syns)
Applåder till dem!! Riktigt duktiga i denna genger!
(Har ett musikklipp inne på facebook... för er som är vän med mig där!)

Själv fick jag ju bidra till att ge lite tillbakablickar på allt vi gjorde (eller inte) som unga
Försäkerhets skull hade jag manus med RÖDA markeringar på det jag INTE skulle säga :P
MEN så svårt det var, fniss den ena hemligheten efter den andra slank med...
Till gästernas glädje -eller inte....

..På att Prinsarna varit hos farmor och farfar.
Så här ser man hur Moltas varit här:

=Dubbla dynor på en av köksstolarna!!
Själv tycker han det är "äckligt" sitta på en dyna...

Adams spår är lite mer lätttydande... favoriten Ice Age! fodralet bredvid TV´n


Det har varit mycket barnbarn denna veckan 
I Tisdags följde BÅDA knattarna med hem, det är annars inte så vanligt.
Mycket lek och stoj, och så beställde Adam blåbärsmuffins förstås!
När han ätit upp sin, tittade han på min en stund så sa han;
-Farmor kan jag "låna" din blåbärsmuffins en stund....
Men se den lätte gick INTE farmor på... :P

Ja, det var nästan så farmor var lite utmattad framåt kvällskvisten ;)

I onsdags var vi hos Adam medan de var på utvecklingssamtal,
och igår var vi hos Moltas och Amenine.

7 veckor redan, och lagt på sig 2 kg! Tiden går fort


Moltas´"bebis" katten Mumin som han kan göra vad han vill med...
...nästan....

...för denna veckan. Är ju ledig varannan Fredag, vilket är jätteskönt. Helgen blir lite längre.
Jag är ganska stolt över mig själv, är nu uppe i min "fulla tid". f.o.m April är sjukbidraget slut.
Givetvis kommer det ta ett tag innan man tillfullo är inne i det igen, vilopauserna behövs.
Men ändå, med den berömda envisheten, positiviviteten och viljan klarar man det mesta!!
Jag härstammar ju inte från den "Nilssonska" släkten för inte :P

Vågar väl inte skriva att helgen är lugn... efter alla dessa kidnappningar har jag slutat tro..
Förresten denna helgen VET jag att det blir livat!! 100 årsfest på gång 
Min kompis Lena som fyller 50 på Lördag samt hennes man Kjelle som fyllde i November,
bjuder till FEST!! Blir säkert en livad tillställning.. Hoppas på en lugn Söndag istället..
Veckan har varit intensiv, haft busarna här en eftermiddag samt varit hos dem en kväll.
Dessutom har Ingmari och jag planerat vår 100 årsfest som går av stapeln i slutet av MAj.
Fira i dagarna Tre.. vad är det Znogge?! När man kan ta det i Månaderna tre!! ;)

 

...få till den ljusa sidan av lördagen också. Den som gjorde det svåra lite lättare.
Än en gång stod (satt) jag som ett fån och fattade ingeting när Vivan och Tommy kom.
Eller rättare sagt det väckte inga misstankar, inte så konstigt att de kom tyckte jag.
MEN se det blev till att duscha och ställa om sig på kidnappning med "gamla goda vänner".
Vi "damer" blev sen skjutsade till ett mysigt ganska nyöppnat ställe mitt ute i buschen;

Där väntade ytterligare några damer och en god morotskaka och kaffe på oss.
Sen följde en stund av muntlig inspiration; men även visning av tyger och inredningsprylar.
Lunch och trevligt sällskap "Sallys reklam" ligger mycket i att föra intresset vidare.
Vi i vår tur blir intresserade och tar sedan med oss andra dit. Kaffebordet står alltid dukat.
Men sen kan man "köpa till" detta med inspirationskväll (i vårt fall dag) som även innefattar lite mat.

Därefter gick färden några kilometer till vännen (tillika kusinen) Karins vackra hem.
Där väntade männen på oss, de hade lunchat ihop, tittat på skidskytte och förberett förrätt.
Vi fick en underbar dag och kväll tillsammans, precis på lagom nivå, en sådan här dag.
(Dottern i sin tur förenade sig med pojkvännen och de andra, efter skjutsat ut sin pappa.)
Kvällen fortsatte med sällskapsspel, trerätters mycket god mat, vin och lite schlager på det.

Vi tre familjer plus några andra började umgås när våra jämngamla söner var små på 80-talet.
Tjejen till höger är dessutom min kusin (enligt oss" kusinajävel") -sagt med kärvänlig röst
Tjejen till vänster har i många år varit min kollega, men numera är vi på olika arbetsplatser.
Däremot jobbar alla våra män på samma arbetsplats, och sönerna gick en gång i samma klass.
Riktigt Goda vänner som alltid finns där, även om det är ett tag mellan gångerna vi ses.

Nu som då lagar vi gärna mat tillsammans!!
Många Nyår och midsommarfester har vi delat genom åren.
År då husen kryllade av glada barn mestadels pojkar och oss vuxna.
6 familjer; 12 vuxna plus 18 barn varav 15 pojkar....
Allt eftersom åren gick troppade barnen av.

Underbar mat!!

Hyllningsvisa....
Även det en långvarig tradition!



Melodi; Bamses visa..

Mannen och jag tackar än en gång för en oförglömlig Lördag!!
Frampå nattakröken blev vi sen hämtade och hemkörda av sonen.

Sakta rullar tårarna på min kind, och det är svårt formulera sig..
För några månader sedan skrev jag några ord om "orosmolnen" som kretsade runt oss.
Så kom då dagen när det stora svarta molnet stannade och allt blev mörkt för en stund.
Både min man och jag miste ju våra mammor alldeles för tidigt, innan vi själva var 20år.
Vi om några vet hur det är, och sorgen blir så Påtaglig även för oss när det händer igen.
Kampen att besegra denna förbannade sjukdom, känns lika svår att vinna nu som för 30 år sedan.
En make har mist sin fru och tre unga söner sin mamma -vår dotter sin svärmor.. 
Våra tankar är hos er denna helg!!




Tack "gamla goa vänner" för en underbar Lördag, trots att dagen började tungt.
Ibland finns det någon mening med saker o ting -jag behövde er igår!
Det blev ännu en födelsedagsöverraskning som värmde hjärtat..
Bilder från vår trevliga dag kommer till veckan!!

Håll tummarna att jag lyckas hålla detta vackra citrusträd vid liv!!
Till våren får den flytta ut på altanen, där den nog trivs bäst.

Mera smycken;

Halsband, armband och öronhängen i samma kollection, mina färger :)


Och tapetseringen går sakta framåt, blir bara ett par timmars kvällsjobb.
Men nu i helgen ska det väl hinnas lite mer..

Tror det blir riktigt läckert!!

Hann med att få en stunds gos med alla tre barnbarnen igår med.
Nu var det Moltas tur vara sjuk, glad blev han när både mormor och sen farmor kom.
Kröp upp som en liten boll i mitt knä och ville bli "klappad på"
Moltas och farmor är av samma skrot och korn; älskar att bli klappade/kliade på ryggen.
Mmmmmm, hur länge som helst.... härligt, avslappnande..
Lillsnurpan hade växt på dessa 10 dagar och börjar nu smila lite gott.
Än så länge fortfarande lite svårflirtad men definitivt På gång...
Sen hann jag bara hem innanför dörren så kom "farfar" -och Adam
-Hej farmor, nu kommer jag, min farfar hämtade mig idag!!

Precis vad "farmor" behövde!!

Nu känner jag riktigt hur både kroppen och knoppen har hämtat sig!!
Gårdagen gick helt enligt planen, orkade t.o.m lite mer än jag tänkt!
Vi formligen städade ut allt vad sjukdom heter genom dörren, och "sanerade" mig själv.
Efteråt lagade dottern och jag lunch tillsammans -en god fisksoppa.

Men efter denna pärs är jag förnuftig, har tagit en extra dag till återhämtning.
Ser fram emot morgondagen och jobb, känns som jag varit hemma en evighet.

Vilken tur jag haft lite nya saker att njuta av, ska nämna några av mina presenter.
Förutom det fina Thomas Sabo armbandet, farmorhänge-halsbandet och konsertbiljetter,
från min man och mina barn med respektive och familjer fanns det ju fler favoriter;
Vad sägs om denna superfina Buddaljuslykta?!

Helt underbar tänd blir som ett magiskt skimmer runt!
Present från mina båda "låtsassyskon" (Maj´s barn) med familjer!

Dekorationsbrasan (med värmefläkt) fick flytta in i kalla hörnet i storarummet,
i väntan på våren då det är meningen den ska värma gott ute på altanen.
Den har gjort mycket nytta i min "frusna tillvaro" senaste veckan.
Tack till mannens syskon med respektive!!

Därmed fick vitrinskåpet som stod där innan flytta bort till öppna spisen.
där gjorde den sig mycket bra ihop med fina lyktan jag fick av Filip.

Nu är ju inte firandet över för min del ännu....
Del nr2 tas den 28 Maj, då blir det stor kompisfest ihop med väninnan Ingmari

Då blir det party, party!

Och innan dess väntar minst en överraskning..

Jobbar kompisarna som hittat på något bus för mig, och de två 40 åriga kollegorna.

Make over; 
(I dubbel bemärkelse, fniss)

Mannen "busar" just nu på övervåningen, hall och trappa som ska få ny makeover!
Panelen vitmålad och en ny tapet (bilder kommer) ska upp inom kort.
Bort med den trista svagt aprikosa färgen, och den lilla bården -den har gjort sitt!

Nä, nu får det räcka, idag ska farmor upp på benen HELA dagen!! (ok, en liten vila kanske.)
Mitt mål är att kunna jobba till torsdag, så nu annammar jag alla krafter och kämpar på.
För informations skull; dubbelhakan är borta ha, ha. Det var inget som följde 50 års dagen!

Vilken tur!!

Ute skiner solen ännu en dag, och idag är målet en liten promenad utomhus.
Lite mer än de två gånger 5 min jag tagit de senaste 10 dagarna....

Bädda rent i sängen, lägga i en maskin tvätt, och vädra ut sjukluften.
Sen lär jag vara trött.... Det är otäckt vad snabbt nedsatt man blir. 
Har dottern på hemmaplan idag, så lite sällskap -och hjälp med "det tyngre" Känns bra.

Igår var jag kanske inte så mycket på benen, men en hel del "på rumpan".
Kunde sitta upp vid stationära datorn (inte bara med lilla pc´n i sängen)
Lagom terapi ett par timmar med ett nytt program som heter Algodoo -fysik för barn.
Riktigt roligt och spännande. Men vilken tid det tar att sätta sig in i alla funktioner.
Där krävs mycket tid och träning innan man är så säker, att man kan utbilda vidare.
Verkar som att fler och fler kommuner kommer att satsa på detta program. (ja, det kostar)
Ni som är lärare /förskollärare är detta något ni känner igen har det kommit till er ännu?!
Och hur många av er har "interaktiva skrivtavlor" på er arbetsplats?!

Just denna video nedan är ganska avancerad kanske mer för lite äldre barn,
men detta är bara en liten del av allt man kan göra med algodoo.

För att krya på mig; vilar dricker en massa honungsvatten, och andra förkylningskurer.
Detta förutom Doxyferm som är en ganska bred antibiotikakur.. Men det är segt... 
Den "snygga dubbelhakan" jag dragit på mig är en lymfkörtel som talar om att det är
en rejäl infektion jag dragit på mig.. Jo, tack det har jag märkt, sjukskriven en vecka till.
Men hoppas klara mig på halva tiden :P har lite svårt acceptera så där rakt av.

Bilden från igår, de små små snödropparna chockade mig med, trodde jag såg fel först.
I övrigt är ju inte snön borta mer än fläckvis, och just i en sån fläck växte de.
Inte ens vid en husvägg som man annars brukar se dem, en liten födelsedagshälsning kanske.
Jag berättade väl om alla blommor som blommade när jag föddes för 50 år sedan?!
Om påskliljorna pappa plockade i egna trädgården och hade med sig in till BB...

Ja ni ser ju att snön definitivt inte är borta och mitt i en grästuva omgiven av snö...
Solens strålar sken rakt ner och fick mig att gå fram och titta lite extra, och då såg jag;

Här stretar de för att komma upp, mitt i gräsmatan där min mamma hade land förr.
(men inte en blomma inne vid söderväggen?!)

Märligt!!

Tänkte gjort ett inlägg igår kväll men kom då bara på två ord "status quo"..
Nu var det ju tur jag väntade tills idag, har blivit lite väl trista inlägg det sista.
Inatt har jag lyckats sova några timmar -Underbart!! Bara det ger ju krafter.
För första gången på 8 dagar kunde jag idag gå upp utan att ta Ipren/Alvedon först.
Känns som att hostan lossnat något, och värken över bihålorna nästan släppt.
Men kvar är "dubbelhakan" någon körtel som svullnat under hakan (ingen bild)
Febern vill inte ge sig helt, men idag var den försumbar -om den nu inte höjs framåt kvällen.
Ett par dagar till ska jag nog vara arbetsför igen hoppas jag.

Inne njuter jag av de blombuketter som fortfarande är fina och av solen ute!
Luftade mig 5 minuter igår på darriga ben, hoppas på det idag med.
Förutom de minutrarna har jag annars bara varit ute vid Vårdcentral-besöket.
Dessutom öppnade jag upp verandadörren till sovrummet så luften kunde komma in.
Känner mig lite lagom i isolering, bara mannen som måste vågar umgås med mig.
Längtar efter mina små juveler, men har pratat med dem lite i telefonen.
Vill inte att någon mer ska få detta speciellt inte de små, eller min gamle far.
Hoppas ni där ute njuter av vårens första strålar, och kan vara ute. Kram från mig!
Och tack för alla goa krya på mig hälsningar -de har värmt själen. 


Mitt bidrag till våren!!

Så har jag nått stadiet där jag börjar tycka lite synd om mig själv :P
Den obefintliga nattsömnen gör väl sitt, hosta och svid i bröstet samt hals/öra höll mig vaken.
Så pass att jag kände att måttet var rågat nu efter en vecka, fick tid på vårdcentralen vid 10.
En kur med pencillin och lite slemlösande ska förhoppningsvis få fart på kärringen igen.
Bihåleinflammation spec på höger sidan (därav örat) och inflammerade luftrör blev diagnosen.

Förutom detta för det ju även med sig att jag inte kan träffa och gosa med mina tre älsklingar.
En HEL vecka!!! Gissa om jag har abstinens... Ja, pappa får med hålla sig på behörigt avstånd.
Som plåster på såren fick jag en fin bild på lillstumpans morgonaktiviteter, det hjälpte lite.
Tog veckans första dusch, välbehövligt men jösses vad mör man är. Därtill bilresan fram..
Nu ska jag ta min skröppliga lekamen och försöka få en liten tupplur, innan mannen slutar jobbet.

Tycker det ser ut som hon längtar lite efter farmor faktiskt....
Hörde tydligt hur hon ropade på mig i telefonen innan ;)

Senare på kvällen var febern tillbaka igen, ganska ordentligt.
Vad är detta för påfund??????
Får väl hoppas pencillinet gör sitt tills imorgon..

Rastlösheten sliter i mig idag.. men huvudet orkar inte vara uppe någon längre stund.
Väntar på att Alvedonen ska göra sitt, så jag kan få till lite frukost och kaffe.
Halsen är fortfarande hyfsad men har ersatts av hosta och lite "rosslighet" men, men
det brukar bättra sig lite när man väl kommer upp lite. Alltid värst morgon, kväll.

Igår "roade" jag mig att beställa lite till husbilen så allt finns hemma när det drar igång.
Gjorde en lista på det vi köpt, kostnader mm och kan säga det springer allt iväg lätt.
Jag räknade även på vikt, finns ju en tjänstevikt och en lastvikt för oss på ca 500kg.
Även där går kilona snabbt -kanske slutar med att vi måste banta för att följa med :P

Skämt, åsido så illa är det inte. men bra att ha lite koll. Det mesta hittat på internet.
Sakerna ska vara så lätta så möjligt men ändå stabila och av bra kvalité
Och ja, vid det här laget känner ni nog mig; Det ska vara snyggt också ;)
Och ha en helhet -passa bra ihop (bordet jag valde är helgrått ej mönsat)

 
Jag ska väl inte skylla på varken ålder eller fest, är nog en helt vanlig virus som drabbat mig.
Har legat rätt golvad sen i lördags.. eller mer söndags då för på lördagen höll jag mig på benen.
En underbar fest som fortfande gör mig alldeles varm imbords (och jag menar INTE febern...)
Idag är jag lite bättre, sovit hyfsat inatt -inte lika ont i halsen som tur är hoppas det vänt.
Just nu är jag kanska mör, började dagen tidigt på Vårdcentralen som ligger några mil bort..
Ett inplanerat möte (flyttat två ggr) detta var sista delen med min rehabutredning (PR-team)

Det är spännande med "nya möten" ibland träffar man någon det bara "klickar med" direkt.
"Sammanfattningsvis" en väldigt gullig tjej på helt rätt plats!! Ibland får man inte samma bild,
i telefon som sen i real life Men denna gång var det klockrent! Även en bra läkare, fast det inte
blev den ordinarie. Nöjd med min morgon även om jag ej var på topp. Skönt ha det gjort!
Med åldern har jag mer och mer försått hur viktigt det är med ett positivt förhållningssätt...
Både till livet och sig själv. Förutom mig själv har jag definitivt även de här att tacka för det;



Och så MANNEN i mitt liv förstås -inte att förglömma!!