farmoringrids

. 

 
.det låter ju helt sanslöst längesen.. Var har åren tagit vägen. Väderleksmässigt var det kallt blåsigt o tom lite snö (minnet inte helt borta). Det högtidliga tillfället skedde vid Boatorps Valborgsmässoeld. Den endå som fått det viskat i örat var mamma som redan då var svårt sjuk o hemma. De andra fick reda på det efterhand, pappa uttryckte sig med det numera bevingade uttrycket "det var det värsta". Numera får man väl nästan känna sig lite unik som fortfarande håller ihop och trivs med varandras sällskap!! Tänk så unga vi var då yngre än våra barn är idag.
Vi tycker båda att detta är värt att fira o uppmärksamma lite extra, så något gott att äta o dricka får det bli. "Resan" har vi ju redan njutit av o är nu hemma igen. Borta bra men hemma bäst!! Några tips till andra!? Hitta guldkornen även i vardagen och glöm inte bort varandra!!
 

Alltid lika gott!! Och förlåt Idalinn det heter EN HET POTATIS!!!

Ibland är bergen stora ibland är de små...

Vilken koll jag har nu när det dyker upp en flagga för varle land som är inne på bloggen. Men hoppas inte det håller er från att snart hälsa på i Hökalunden. Nog händer det ett o annat som inte läggs upp på bloggen!
Denna gången är det lyx på Öland har ett mobilt bredband som håller oss uppdaterade mot världen..
Ps vilket jäkla gott bubbelvin , det med persika!! Det ska vi fira med ikväll!

För vilken gång i ordningen minns vi inte men just denna stuga belägen strax utanför Borgholm är det första gången. Vi kunde inte fått bättre väder soligt o 20 grader stugan ligger lugnt o avskilt -precis som vi gillar.  Att den sen är alldeles nybyggd är ju bara ett plus.

  
 

Likväl som jag skriver mycket läser jag också många böcker. En lite spännande o annurlunda författare har jag hittat i Karin Brunk Holmqvist (Kabusa pocket)
 Karin skriver om "när gammalt möter nytt" hon beskriver med värme, ömhet o humor hur o när de äldre människorna på landsbygden möter "den nya tiden"

Potensgivarna,  Rapsbaggarna, Villa Bonita, (Mintgrodornas återkomst)-kvar att läsa

Varje vår o höst brukar vi unna oss några dagar på Öland. Syftet är aldrig att se o uppleva så mycket som möjligt utan mer "att bara få vara". Inga måsten -de lämnar vi hemma. Vi njuter av promenader, mat, dryck o avkoppling. vi tar dagen som den kommer ibland tar vi frukosten med ner till stranden om vädret tillåter. Vi har tid att både prata -och lyssna.
blir vädret dåligt tar vi en tur till Kalmar, går i affärer, äter ute. Eller drömmer vi lite o tittar på vad som erbjuds på sommarstugefronten. Typ om vi vinner 1miljon skulle vi... Vi tar långa promenader med hunden som trivs med att ha husse/matte så avslappnade. Tar med vinglaset ner till havet på kvällen o ser solen gå ner. Handlar på oss lite goda kryddor o theér i Örtagården. Läser o lyssnar på musik. Efter så många år hälsar man tom på gamla bekanta när man möts på strandpromenaden.
I år ska vi på ett helt nytt ställe och det är med lite mer spänning vi börjar nedräkningen till söndag! Kanske blir Blå Rör vårt nya favvoställe!? Närheten till Borgholm är ett friskt inslag och att dessutom huset är alldeles nybyggt är ju inte heller fel. 
  

    Lite småkul för bara en månads sen hade jag ingen aning om vad man kan göra på en blogg, och vilken uppsjö av finesser det finns. Men ju mer jag jobbar med den ju roligare blir det!! Kanske jag håller på att bli en bloggoman?! Sen att jag alltid skrivit mycket o gärna är ju en fördel. Nu äntligen har jag hittat en användbar o utvecklande hobby. Men min dotter tycker att jag är lite "skum"Själv tycker jag att jag är:

   Här nedan finns en reklamlänk om någon är intresserad av att ladda hem "sweet im" verktygen läggs direkt på ditt "verktygsfält" så det förändrar även utseendet något på din ingångssida på internet. Kan användas i både, email, msn och bloggar. Finns hur mycket som helst i bilder o animationer, ljud mm.

Ett av youtubes mest sedda klipp är på Susan Boyle som söker till Englands Idol. Tyvärr får man inte kopiera in den direkt på sidan men det gick bra att lägga som länk. Ta en titt i högermarginalen under länkar, jag lovar det är svårt hålla tårarna borta.
Hela juryn o publiken sätter skrattet i halsen. Lyssna o njut!

Finns det något mer hjälpsamt än en 2 åring? Inte får man göra någonting själv, kvickare än ögat har de hämtat stolen och dragit fram till diskbänken. Serverat hunden mat på egen hand, tvättat "gosen" i toastolen mm. Efter ett tag lär man sig att allt går så mycket fortare om man redan på förhand inser vilken resurs man har i sina barn, barnbarn.
Numera garderar jag mig med en trappstol framsatt bredvid (rädd om mina redan så ömma fötter.)Ger dem en egen liten spann o trasa. Lärde pojkarna tidigt hur mycket mat hundarna ska ha per gång 1 skopa! Troja hade annars gladeligen käkat upp hela säcken.. Vi rör o vispar tillsammans och samma sak ute där passar farfar på få lite extra hjälp. Tillsammans kör de ved lastar på skottkärran o sen bär det iväg till källaren.En del kallar det kanske"barnarbete"med glimten i ögat, jag säger lära för livet!! Men sen går åren och plötsligt är det inte lika roligt längre!? Var, när o varför ändras det? När slocknar glädjen i ögonen över att få hjälpa till? Vad gjorde vi för fel?

Överraskningsresa för Eva P som snart fyller 50! Nu är jag packad o klar (väskan alltså -inte jag)
Vad behöver man för ett dygn i Danmark?? Hur blir vädret? Försäkerhets skull åker både vårjackan o tjocktröjan med. Lite smink som piffar upp, kjolen ifall att de andra har något fint med sig. Ett par bra gåskor för det lär bli lite steg under fredagen, 8 "tjejer" som shoppar loss hör inte till vardagen. Nattlinnet.. ja, hittade faktiskt ett alldeles nytt i byrålådan! Det passar ju bra inviga. Ett par jeans ifall jag är allt för optimistisk väderleksmässigt. Och så sist men inte minst; 2 boxar VIN -vi är ju Smålänningar!!! Den ena fick precis plats i necessären, kan ju bli lite törstiga på tåget. Hade ingen aaaning om att den var så måttanpassad.
Tyvärr lär det väl inte vår resa bara gå i glädjens tecken men vi är ett gäng som kan dela både glädje o sorg. Så ser med förväntan på morgondagen!
 Ps. Blää, för nya datasystem som just skulle dras igång denna helgen, Susanne du vet vad du missar, Men det får du ta igen en annan gång! Vi ska skåla för dig med!

         

Alla inlägg kan ju inte vara glädje o fest, för så är ju inte vardagen. Idag är jag extra "sorgsen", en del kan jag sätta fingret på annat inte riktigt förklara. Men tankarna handlar om att skiljas åt på olika sätt.
Ett "enkelt" men nog så sorgset kan vara att skicka iväg dottern till Storstan igen efter ett par dagars besök hemma som gick så fort, särskilt när man vet att dröjer innan man ses igen. Samtidigt vet jag att hon trivs med sitt nya liv o det gör oss lyckliga för hennes skull. Och vaddå vi är nära ändå -bara ett telefonsamtal eller datatryck bort. Att ens barn växer o hittar ut i vuxenlivet är ju tidens gång. Men visst har åren gått fort, plötsligt är vi själva i Hökalunden. Det är föräldrarnas lott att alltid bry sig o oroa sig lite, er tid kommer då ni förstår kära barn!

Något lite jobbigare är att se sina föräldrar bli äldre o få krämpor -detta kommer ju ofta samtidigt när vi står mitt i livet. De som en gång varit så starka o beskyddande gentimot oss behöver nu vår hjälp och stöd. Det som för oss ser ut som bagateller kan nu i deras "mindre" värld vara stora berg att komma över. Ena foten har man i den snabba o skiftande barn o barnbarnsvärden den andra i de äldres med sjukdomsbesök o dyl. De ser sina syskon o vänner lämna livet en efter en. Undrar hur det känns egentligen!? Svåra sjukdommar härjar i faggorna i alla åldrar, vad vet vi om morgondagen?!

 Någonstans i mitten finns vi själva med jobb o vänner. Och där händer också saker, vänner mister sina föräldrar o drabbas av sorg. och även om vi inte umgåtts med alla har de ju alltid funnits med på något sätt i våra samtal osv. En del bara ska man möta utanför Ica o byta några ord med, men så  plötsligt en dag är de borta. lika chockartat varje gång man möts av ett nytt sorgbud. Sune sitter inte heller i fotöljen med sin pipa när man tittar in i rummet i Lindhult  fast ibland tror jag han är där ändå. När jag o hundarna tar promenaden till Lindhem kan jag nästan se grannfrun titta fram bakom gardinen höja sin hand o vinka in mig en stund fast där varit tomt i många år.

För de små är allt så naturligt;
-Min morfar är i himmlen o leker med Cassie säger Moltas o ser ganska nöjd ut.
Svårare är det när någon "försvinner bort" finns kvar rent konkret men på grund av olycka eller demens blir personlighetsförändrad och inte längre är med i vår värld. Man kan sörja den "gamla" personligheten men ändå är de ju kvar hos oss. Kanske det då blir en dubbel sorg när personen till slut går bort -då först kan man sörja på riktigt. Blev här så förvånad av min egen reaktion när min mammas gamla vän Kerstin från Umeå gick bort för några veckor sen. De sista åren har vi bara haft någon enstaka kontakt och då har jag varit "lilla Ingrid" som fortfarande går i skolan för henne. Men vi i Lammhult fanns ändå kvar långt inne i hennes minne o hjärta. Och för mig var sorgen total!
Men någonstans inom mig vill jag tro och säga som S -Vi ses i Nangijala!

Och avslutningsvis mitt i sorgen gläds jag av de nya små som sett livets ljus de sista veckorna i vår närhet! En ny generation är på väg. Och så går livet vidare...
Låt oss se det positiva och glädjas i nuet! och ett typiskt citat av min far-det finns alltid de som har det värre...

Samling kl 15.00 i det underbara vårvädret vi beställt speciellt för denna dag. Med kaffekorg o övrig dryck direkt från Tyskland (tack vare grannarna) startade vår aktivitetspromenad ner till stugan. Fotografen själv= Idalinn lyckades inte fastna själv på bild..
Tack alla medverkande till en härlig o lyckad påskfest!! Ni är bäst!!


 
Vid första stationen fick vi gå balansgång på stubbar, lite knivigt tyckte de minsta som kämpade tappert!! Vi andra testade också! Därefter "skvätte" vi tvål så långt vi kunde. Tjejerna vann men killarna påstod att vi fuskade... Detta dementerar vi å det bestämdaste!





På vår vidare färd sjöng vi "Huvud, axlar, knä o tå" hade frågesport där det gällde hitta yrken o blommor och så letade småkillarna"maskar" som rymt i skogenoch "hoppade med grodor". Vätskekontroll med ölkorv som tilltugg hanns också med. Nere vid stugan bjöd Tessan, Maria o co på god fika!! Mums tyckte stora som små.

  

Ja, då var det dax igen.. Arschlet fullt av stickor! Glömde polera skaftet.. och när jag väl gjort det halkade jag av stup i ett. Och inte hitta jag kattfan heller så jag fick ta grannens, den är tovig, lomörd och lagom skabbig som Molten skulle sagt men vadå -den rör ju på sig. Här får man inte vad kräsen! Och bränslet!? Försökte med både tändvätska, gasol o whisky men inte hjälpte det! Jag blev bara konstig i magen. Kaffekokarn var borta tog med neskaffe alltid finns det väl nån som fixat vatten?" Eller vin..
Jäkla tur jag hade en bag in box kvar räcker väl en sträcka tills jag träffar Susanne...
Ja ni förstår hur det är!? Inte lätt va häxa nu för tiden! Skål alla häxor!! Vi ses i natten!

  

Är det någon som sett mina spretvantar?? (fingervantar)

---

Vad många spetor du har i ansiktet, pappa! (skägget..)

---

Vilka skabbiga pennor -nästan som skräp.. (målarpennor som var gjorda av grenar)

---

farmor, aj som fan kan du säga då! (sagt av Moltas när farmor slog sig på tån)

---

Från o firat alla våra födelsedagar hos varandra i många år, räcker numera inte tiden till. Istället gör vi 1-2 storfester då vi hjälps åt med mat o dryck sen sjunger vi för varandra o höjer våra glas. i år var Cassandra med som "gästtjej" och skötte sitt uppdrag perfekt. När någon fyller jämt däremot firar vi lite extra och ibland får tom karlarna vara med.
Ärets fest var här i Hökalunden och Anders som ende man passade upp oss lite extra.

En härlig konversation vid blöjbytet:
-Tänk vad stor du är nu när du ligger här på skötbordet, tänk när du bara var en liten bebis! säger farmor.
-jaa, säger Moltas en sån vill jag ha o klappar sig på magen.
-Ska du ha det när du blir stor?
-Neej, jag menar en sån som är liten först o ligger i min mammas mage o blir större sen som jag! och så måttar han med händerna. En sån som Linneas mamma har! "Vem är Linnea? -Hon är bäst!!"

 

 

Ja förväntningarna var stora pratade o frågade i flera dagar. Lite speciellt var det allt, alla andra skulle på jobbfest o Moltas skulle mysa med farmor. Vi tjuvstartade redan på dagen då Moltas kom åkande från "Hult" med pappa i trakton. Medan han lastade av allt skräp åkte vi o handlade. Vad ska vi äta ikväll??
Ehh, chips, morötter, lax, äpplejuice,ris... Moltas visste precis o lastade i vagnen.Sen gick vi till fiket o köpte sockerbulle!

Äntligen kan vi ana att våren kommer även i år. Alla vaknar till liv både vi människor och naturen. En tidig fredag morgon ser jag ut över ett något "kyligt" landskap. Ser ångan stiga från marken med solens snart värmande strålar. Hör tranorna som gör sin sedvanliga morgontur över Hökalunden och det tom luktar vår!!
Underbart, härligt och framför allt uppiggande!
Med kaffemuggen i ena handen tar jag ut hundarna o sätter mig en stund på trappan i bara linne (fy, farmor!)
Vet att om någon timma kommer verandan o solstolen vara ett givet tillhåll. Det där med fredagsstädning hoppar vi idag trots jag ska ha gäst ikväll... Tror inte han bryr sig om det i allafall..
Idag är det första riktiga "njutardagen" ledig och VÅR i luften kan inte vara bättre.