farmoringrids

Valborgsmässoafton hos oss betyder något speciellt...

Precis här på denna plats gick vi med förväntan och glädje,
den gången för exakt 33 år sedan..
Bara en var redan invigd i vår plan tidigare den dagen; min mamma!
Hon var redan då svårt sjuk i cancer och kunde inte vara med vid elden,
men däremot var pappa med.

Hand i hand gick vi in genom entren till Hembygdsgården

Det var lite senare på kvällen, och ganska kallt och snöblandat regn.
Inget väder att skryta med precis, men tror inte vi frös..
Uppfyllda av kärlek som vi var

Jag tror dörrarna stod öpnna den kvällen..

och därinne kunde man köpa lösgodis i strut..
Många gånger har min kompis Lena och jag stått där och sålt.
Men denna kvällen hade jag något mycket viktigare för mig.

och det var inte bara för att lyssna till kören som sjöng in våren vi kom..
Ska jag vara ärlig tror jag knappt vi lyssnade..

Vi hade ju våra egna planer...
och någonstans där mitt i röken, bland alla andra, till tonerna om våren
-växlade vi ringar och drömde om framtiden tillsammans!

och det var där pappa "myntade" ett av sina favorituttryck,
när något speciellt hade hänt som berörde honom;

Det var det värsta!!

Men sagt med kärlek och förväntan..
om det som vår kärlek skulle föra med sig



T.ex det här.... första barnet som kom året efter

Hade faktiskt förväntat mig en riktigt varm och fin helg,
dessutom några semesterdagar vid kusten i Åhustrakten..
Men så blev det INTE...

Något 50 års kalas på Åhusstrand var inte att tänka på för min del.
Hade ju varit så roligt träffa släkten med glädje istället för sorg.
Men bara tanken på att sitta i bilen alla milen -och på festen,
NEJ, det skulle inte funka, Skåne finns kvar -och 50 åringen Marita med!
 Måste försöka tänka så även om besvikelsen var stor för oss alla.

Självklart kommer husbilen hitta till Rigeleje även i sommar!

Lite Troja nytt;


Eller nytt och nytt, men sista besöket visade på att det går åt rätt håll igen.
Försökte ju minska cortisonet, men då försämrades ett värde.
Anemin är borta, och även några andra värden har normaliserats,
men ena njuren har tagit stryk och läcker protein.
Vi själva märker ingen förändring på henne, hon är lika pigg och glad.
Troligen får hon fortsätta med sina mediciner och specialkost,
samt täta återbesök (ännu varje vecka) ett längre tag.
Men den (dyra) smällen får vi ta, bara vi får behålla henne!
Gohunden som själv "kryper upp" i famnen på husse när det är dax,
att lyfta upp henne på undersökningsbordet.  
Sen lyfter hon upp frambenet, slickar sköterskan ett par slick på kinden
-och ser åt ett annat håll när nålen sätts....

"Hennes veterinär" älskar henne.. varje dag pratar de om Troja säger hon.
Hos dem vet ALLA vem Troja är, efter att som första hund överlevt
med sådana dåliga värden. Samt den situation som då var.
En ängel hade hon på axeln eller ryggen kanske..

För det tackar

...försöka få ihop ett roligt inlägg för en gångs skull..
inte helt lätt...

MEN

Adam tycker iallafall det är VÄLDIGt roligt med "farmors svans",
-Men farmor, jag kan inte sluta skratta, du har ju INGEN svans..
(sneglar lite bakom farmor utifall att..)

Nöjd med mitt besök reserverade han en liggande plats i soffan åt mig.
Själv var han inte heller pigg igår, hade svårt gå
(-troligen en sträckning).. Att han hade ont gick inte att tveka om..
-Usch... pustade han, vad "jag växer" aj, aj, aj..

OJ, Vad jag växer!!!!
 
Ser ut som han begrundar sitt ben om det rent av syns utanpå.
(om nu farmor har en svans...)

Ett läkarbesök senare, hade även farfar dykt upp -med fikabröd!!
Det må ni tro satt fint i det "onda benet"..

Men vem ska få börja?! undrar jag.. jag tror det får bli den sötaste!!

-MEN, då är det ju JAG!
 
sa en lycklig Adam och tog ett stort bett i winerbrödet.
Sen då?! är det den nästsötaste eller vad tycker du?!
-Ja, det tycker jag säger Adam åh, isåfall är det ju DU farmor,
Säger han och räcker över påsen med kärleksfulla ögon.
Det var nästan så värken släppte en stund där i svansen ;)

Gounge!
Lika rörande som kusin Moltas blick när jag fick Prinsesstidningen.

Älskade ungar vilken tur ni finns tycker

Ett riktigt stort gränsfall är hela jag/vi
-vår mark gränsar i tre kommuner och två län!
Vilket till och från ställer till en massa besvär... som igår...

Den vårdcentral jag oftast går till (klart närmast) ligger i ett län
-dock inte mitt. Så efter att blivit bollad mellan massa personer,
igår för att få tag på min "sittkudde" hamnade jag ju på kommunen,
som handhar alla hjälpmedel.

FEL kommun (det kunde jag talat om från början...)

Hör konversationen i bakgrunden;
-Är hon säker på att hon bor i ---- kommun?!
Men hallå, jag VET väl i vilken kommun jag BOR I???
T.o.m handläggaren skrattade och sa lite generat;
-Du hörde va?!

Ny runda, nya direktiv..

Kontakt med VC i min kommun- båda arbetsterapeuter sjuka.
Lämna telenr, Uppringd tidigt (eloge för det) av sjukgymnast,
som idag skulle göra vad HAN kunde för att få fram en "coccyx kudde".
Bara att hoppas!!

Vill ju kunna jobba igen!!!!!
Planen är att testa lite imorgon... jobbar inte länge..
Sen ledig igen 4 dagar.. jobba två..ledig 3
Borde kunna gå...

Jag VILL jag KAN!

I övrigt är jag ganska nöjd med mig själv,
kunnat utföra en del "jobb hemifrån" som underlättar
när jag kommer tillbaka.
Tack vare min lilla mini PC!!

Positivt tänkande

brukar jag vara bra på.. och är nog så även denna gång,
även om jag hade en rejäl dipp pga smärta i förrgår.
Nu bombaderar jag med lite starkare smärtlindring,
så natten och förmiddagen går rätt hyfsat.

Börjar med att lovorda mina allra bästa investering;
Min lilla behändiga (12 tum) bärbara pc!!
Jag har sagt det innan och säger det igen;

Min vän i nöden!

Igår läste jag skolverkets "lilla" utgåva om pedagogisk dokumentation
vips, gick det två timmar! Något som vi ändå skulle läsa sen.
Jag klickade hem några bokstavsstansar och tags...
Kan hända det kan bli lite nya smycken framåt, har annars legat lågt.
Lyssnat på ljudbok nedladdat från biblioteket....
Läst bloggar och lite annat man sällan hinner med.

Allt från min (o)bekväma plats i sängen...

Jag planerar lite utflykter/roliga händelser i sommar (och höst)
En del hemliga ;) andra inte....
Husbilen är ju redo, inregistrerad för säsongen..
Måste ju bara kunna SITTA med!!
Helgens begivenheter känns lite lååångt borta, om man säger så.

MEN jag kämpar på!!

Coccigodyni

Är det någon av er som känner till detta fenomen?!
Jag gjorde det INTE tills nu då.. nu känner jag till och av det HELA tiden!
Besvären började så sakta smyga på för ett par månader sen,
Av de besvärrligheter som sen var sopade jag det under mattan..
Så länge man inte säger det högt -finns det inte..
Till slut var det outhärdligt.....

Inga roliga undersökningar, kan jag tala om
-men jag hade i det läget inget val.

Som väl var visade det inte på några "farligheter"
-men väl ett tilltånd som är besvärligt, och tar lång tid att läka ut.
Man kan säga det är en rejäl inflammation i yttersta leden


av svanskotan "coccyx" den lilla triangelformade "skivan" längst ner
 i ryggraden som av någon anledning flyttat på sig/blivit instabil.
Värktabletter, vila och inflammationshämmande i första läget.
Ska även få lite hjälp med en specialkudde så jag kan sitta igen,

Det är nämligen det allra svåraste just nu..

Hur det känns?!

Som att sätta sig på en vässad påle...
Dag som natt, när jag går, så snart jag vänder mig i sängen t.ex.
går i trappor, ska resa mig, ja i stort sätt hela jäkla tiden.

Om det är synd om mig?!

På en skala 1-10?!
Minst 25...

Väderleksmässigt var det sämsta tänkbara,
snålblåst, kyla och regn..
Vissa säger att "änlarna gråter" kanske var det så..

Min man, våra söner, Maj´s svärson och pappas två bröder
bar kistan ut ur kyrkan som en fin gammal sed.
Vid graven tog vi sedan ett sista farväl.

Det var många som hedrade min pappa,
Han har varit aktiv och social, många syskon, en föreningsmänniska.
Varit ordförande i flera föreningar, verkat både politiskt
kommunalt och kyrkligt i många år.
Detta märktes på alla blommor och skänkta gåvor.



Till kyrkan kom många..
I församlingshemmet efteråt samlades ca 70 nära och kära,



Lite dokumentation även för de av mina släktingar som inte kunde närvara.
Inte lika intressant för er bloggvänner det förstår jag..


  Hem till oss senare var vi 27 stycken bara i närmsta familjen.
Men med alla barn och respektives hjälp blev det mat där med.
Tre olka gratänger, sallad, nybakat bröd
 och sist men inte minst "Solveigs" ostkaka, grädde och sylt! 


Ca Hundra hushåll hade skänkt gåvor,



de flesta enligt vårt önskemål till Möcklehults byalag.

Byalaget som pappa var starkt drivande i och ordförande i många år.

Ni som varit med länge  minns kanske att vår ena son,
 vigdes där vid sjön Grunnen för snart tre år sedan.



Som avslutning på kvällen tog vi oss dit ner för en stilla stund,
tillsammans med min kusin med man som sedan övernattade hos oss.
Det blev en lång men BRA dag!

Passar på att tacka alla ni som var med och/eller hedrade med gåvor.
 För vet ju att både släkt, grannar och vänner tittar hit
till min blogg emellanåt!!

Lugnet har plötsligt lägrat sig i huset, veckan har varit intensiv.
Trots en spirande förkylning och trötthet känner jag ro och lugn.

Igår var avskedets dag, avskedet av min älskade pappa.
Dagen som man väntat på med blandade känslor..
Men så här i efterhand kan jag bara förundrat säga,
att den blev en av de finaste dagarna i mitt liv.

Det blev verkligen jättebra med Prästen Erik som "fångade pappa" precis.
Kantorn carina som med underbar röst sjöng de sånger vi valt;
I din himmel av sonja Aldén samt Halleluja av L. Cohen



Halleluja som var den låt sonen Andreás spelade och svärdottern Maria sjöng
för tre år sedan (helgen innan deras bröllop) när min svärfar gick bort.
Denna gången ville jag inte ens fråga, pappa stod lite för nära..
Bildkvalitén usel, men desto finare sång!!
Så väljer att lägga upp deras version från 09.



Är SÅ stolt över dem att de klarade det den gången!!

Igår fick jag chansen följa med andra svärdottern Tessan,
 som gjort kistdekorationen till kyrkan en dryg timme innan.
Kan bara säga att det blev så jättebra,
Förmånen att själva i en tyst kyrka få ta farväl av pappa.
Känna delaktighet, ge en liten "stöttande hand" allt medan Tessan
la sin sista hand över kistdekorationen med fastsättning och band.
Min hyllning till hennes "verk" saknar egentligen ord...
Bilderna får tala för sig själ..

Min älskade svärdotter du gjorde ett kanonjobb!!


Pappa som var skogen personfierad,
Vad passade bättre än "roten" från ett gammalt träd på vår mark..
Grankvistar från det träd han planterat med kärlek en gång för längesen.
Blommor som han älskade, allt sammansatt med tanke på honom.





Väljer att inte skriva mer här idag..
Mer fina bilder på blommor och lite foton från minnesstund kommer sen.
Avslutar med en underbar bild som säger mycket om min pappas,
gemenskap med både stora och små..

Adam tar ett eget farväl av sin gammelmorfar...
Alldeles av sig själv går han fram och "säger några ord"
Kommer alltid bära det med mig.

..och det är inget frågetecken efter, för vilken vecka det ÄR vet jag!!
Förutom att det är begravningsveckan (nog tufft isig..)
har både jag och hunden Troja ikväll haft/har läkarbesök på schemat.
Jag harFått en liten besvärligt "sittande led" kraftigt inflammerad
 (som jag inte hade en aning om att den fanns..)
Värken har egentligen plågat mig länge (ett par månader)..
MEN vem har hunnit tänka på sig själv mitt i allt?!
Här går vi i turordning :P

Fått öka medicinen så nu hoppas jag det ger med sig.
Hoppas jag klarar mig utan cortisonsprutan denna gång, uschiaj!

Samtidigt med djursjukhusbesöket ikväll får det bli storhandling
Familjerna och de mest långväga gästerna åker med hem till oss,
efter begravning och kaffe i församlingshemmet på Fredag
-dit förövrigt mellan 65-70 hittills anmält sig.
Hem till oss på middag blir vi nog ca 25 plus småtrollen.
Det blir så stort och anonymt i ett församlingshem,
så det blir skönt få lite tid med dem som står närmast också.

Det har varit en helg där vi fått mycket gjort,
en helg när man är så där nöjt trött.
I Fredags lämnade vi över nycklarna till pappas lägenhet.

På Lördagen bytte vi däck på alla bilar...
Rena ramar däckbytar dagen tre vanliga bilar och ett hästsläp.
Husbilen har bara sommardäck, men den behövdes ut för få plats på logen.


Samtidigt passade jag på att vårstäda den, och göra den redo för utflykter.
Så nu är den bäddad och klar, härligt!!
Satt där ute och myste lite på kvällen, bra känsla.





Men än får vi hålla oss i skinnet ett par veckor till..
Annars fanns det en aspirant på att åka på direkten..
-Snälla, snälla farmor jag kan väl få följa med?! Det vill jag så gärna!
-Var tycker du vi ska åka då?!
-Kanske bara till en sjö eller nåt?!



Men han fick nöja sig med att leka med kompisen Troja denna gång.
Sen är han så klart lovad att få följa med.



Var är du Adam??? Jag ser dig inte...

På Söndagen kom nästa buse/busar;



Snillen spekulerar....

Full fart hos farmor och farfar

En nöjd farfar (och barnbarn) -ja, vi andra också
fick äntligen inviga nya våffeljärnet farfar fick i födelsedagspresent!!


..och ännu mer brödbullar bakade inför begravningen på Fredag,
(är en hel del som följer med oss hem efter)
Denna gång blev det havregryn på också, samt testade långpanne-
varianten, klart smidigt!! Goda blev de också.

Hoppas er helg med varit bra!!

Börjar med brödbullarna;
Ett gott recept på brödbullar hämtad ur Arlas bok för barn

Fast själv rullade jag dem till vanliga frallor och hade bara havregryn...
Fint med lite havregryn på också men det glömde jag ;)

Ni minns min nya assistent....
Den har varit välanvänd -nästan inga köpta bröd sen December!
Efter så många år min armbåge inte klarade baka,
är det SÅ roligt kunna göra det igen!!

Över till Bullisarna...




Och då undrar ni varför kallar hon dem så?!
Jo, vi har haft besök förr och i mitt upphetsade tillstånd,
ringde jag mannen och fick totalt hjärnsläpp vad tjur hette.
De enda som dök upp var Engelskans bull, de var flera och ulliga
så det som då kom ut ur min stressade mun var;
Hela vår gata är full av sådana där... bullisar!!
Tog ett tag innan han fattade vad jag menade kan jag säga..

Framåt kvällen igår fick vi ett nytt besök av samma gäng..
Många Bilister som fick dem framför sig, och drev dem tillbaka
Bilden hittad och lånad på facebook...
Då först fick jag tag på ägaren, fast vi trodde det redan var löst.


Om de synts till idag?!

..näää, bara spåren av dem....
Som ni ser var det inte bara på åkern de härjat..

Brukar faktiskt ALLTID tycka det är trevligt med gäster...
Men idag var jag inte ett dugg pigg på detta när jag kom hem;



..och så många... inte hade jag något förberett hemma heller..


6 biffiga karlar, dessutom stod de mitt ivägen
Vadå flytta på oss?! Vi var här FÖRST!!

En stund senare lämnade de demonstrativt min trädgård och mina åkrar,
ska inte säga att jag blev så ledsen för det.
Förvarnade grannarna i nästa by Så inga småtroll var ute... 
Det var ju inga små polare precis..

Har även skickat iväg en "skallgångskedja" efter ägaren
och hoppas de återförenas snarast.

Ett liten filmsnutt från igår skickar jag med också;

Med vårtecken från kärret -om man lyssnar NOGA!

Äntligen har det blivit lite "mjukare" i luften igen.
Tog en skogspromenad när jag kom hem, det var välbehövligt.
Det har varit en "inbokad dag" med varierande saker att "bocka av"..
Som lite belöning för uträttade saker har jag ikväll frissatid.
Det ska bli SÅ skönt!!

I skogen bland alla dofter, ljud och ljus
hämtar jag gärna kraft..

solens strålar letar sig in mellan träden.


Mycket att utforska tycker Troja som har fullt upp,
hoppar över (och i) diken, hämtar pinnar, luktar sig fram.

Emellanåt tycker hon nog matte är lite väl slö...


Men har ju mina funderingar, behöver tystnaden jag har inte bråttom...
Undrar hur denna zinkbalja hamnat här.. i min skog..
Mig vetligen har inte vi ägt någon sådan?!
Tror jag ska ta hem den och plantera i den, den är i hyfsat skick.
men vet att jag tänkt så innan... än står den kvar..

Snart är denna Påskhelg slut, den har varit välbehövlig.
Både ut återhämtningssynpunkt och tid att få "saker gjorda",
Vi har fortfarande en hel del att röja, 2 stora garderober uppepå
fyllda med riktigt gamla saker som varit sparade allt för länge.
Nu för att bereda plats till det vi vill spara
-det som betyder något för oss.

Idag gör vi sen sista raiden i lägenheten;
Storstädning från golv till tak och allt däremellan!!
Det ska bli SÅ SKÖNT få det gjort!!

Igår eftermiddag var vi tillsammans med "Maj´s barn",
Gott att äta, skön promenad mycket skratt, lite tårar
-ja ni vet hur det blir när minnen anfaller från alla håll.

Deras mamma Maj och min pappa höll ihop i 28 år!!
Självklart har även vi kommit närma varann under alla dessa år.
Skönt att träffas en gång innan begravningen.

Måste bara visa några bilder jag tog igår kväll,
ca 5 minuter innan det började snöa...


Bilderna tagna med min mobil...

Så säger sig någon sett en halvnaken (påsk)kärring
springa ute i en trädgård -kan det vara sant!

Nu vet jag nog några som längtar hit...
Våra kära grannar och ägare till sommarstugan därnere!
Hoppas få se er HÄR snart!!

Sötaste "knähunden" och vi önskar en fortsatt 

GLAD PÅSK!!!!

Ibland behöver man inte ha så lång framförhållning.
Utan direkt planering blev det en mycket trevlig långfredag.
Underbara ungar med respektive och barbarn har vi!!

Lycka är att ha faster och Filip hemma som gillar spela spel.
Lycka för farmor är att ha sina godingar bredvid sig.
Och tittar ni noga var det t.o.m någon som uppvaktade farmor med
goa pussar och hålla i handen. Måhända det var lite längesen sist.
Killarna är mycket noga med att skilja på förskolan och farmor hemma.
På förskolan är du "allas fröken" men hemma "bara vår farmor"!

Helt rätt!


Påskmat i långa rader, perfekt med knytis!!
Kvällen bjöd på både Jansons (Johansons utan ansjovis) köttbullar,
prinskorv, kantarellomelette, ägghalvor, sallad, sill, skinka och olika bröd.

På en del är magen stor redan INNAN vi ätit ;)
Nu börjar blivande storebror Adam att vänta, och vi med.
Bara drygt en månad kvar Härligt!!

En riktigt färgglad skara -precis som det ska vara till Påsk!

Efter maten var det "skattjakt" med hjälp av gömda bilder,
letade sig Adam och Moltas fram till Påskpresenterna...

vissa fick present utan att leta....

När maten var slut, skatterna hittade var det dax plocka fram
gamla diabilder och projektorn!!
Gissa om vi fick många glada skratt, så fort man glömmer.
Många år sedan vi tittade sist, så lite pyssel innan allt funkade.

Tack älskade ungar för en härlig PÅSKFEST!!

Klockan sprang iväg väldigt fort, men det var det värt

Med de här Påskiga bilderna önskar jag er alla en Glad sådan!!
För vem kan annat än bli glad över detta Finbesök!!!

Glad Påsk farmor och farfar!!
och fler var det....

Hela goa familjen i "Hult" kom så här fina.
Far i huset var enligt Moltas "Påskchefen" ni ser väl medaljen?!
Mor i huset busade med Troja så chefen kunde fota!
Lilla Påskkärringen då?! Hon var svår att fånga på bild...


Hon gick helst sin egen väg...

Men till slut gick det!!!!



Ikväll blir det PÅSKFEST!!!!
Lite konstigt känns det allt, det blir en annurlunda Påsk i år.
Knytkals med alla barnen med familjer, bara en som fattas....
men vi har med oss honom inombords!

Idag får bli en dag med lite blandad skåpmat sen förra veckan.
Blir ju lite efter vid sådana här konstiga tillfällen.
Bland annat några fina bilder på "sötaste militären";


Dottern som nu gör sina sista praktikveckor som informatör i försvarsmakten.
Ett jobb hon trivts jättebra med. Spännande upplevelser
som att flyga med simulator, vara uppe i Jasplan samt skriva reportage, fota
och göra intervjuer med både befäl och de som är under utbildning.

Sen blir det en "civil dotter" med pojkvän på nästa bild;

som här firar pappa/svärfar på födelsedagen

tanken verkar vara att han ska inta en solstol, med "luftvärnskepan" 
en god bok och några svalkande öl!! Perfekt uttänkt!

Fy, vad kallt det är! Neråt 10 minus i morse!
Inte konstigt det känns bäst krypa ner under filten!

Det blev ett bra återbesök på djursjukhuset igår.
Även om vi inte tar ut segern i förskott, är hon klart piggare.
Kan väl säga det var förvånade veterinärer;
-Är detta Troja?! Det hade vi aldrig trott förra veckan.
Så mycket kel och klappar hon fick vår älskling, omtyckt av alla.
Viftande på svansen och slickade de som ville,
ömsesidig tillgivenhet kan man ju säga.
Veterinärer med tårar i ögonen och knottrande armar,
Ja, vi blev lite smått imponerade av denna medkänsla.
Men vi var ju i en ganska "unik situation" som alla visste om.

Provsvaren har vi inte fått ännu, men det de såg "utanpå", typ färg
på slemhinnor, allmäntillstånd var över allas förväntningar.
Bara att fortsätta hålla alla tummar och tår att det håller i sig.
"Återfallen" brukar komma snabbt, när de blir av med droppet.
Alla hade befarat att vi skulle komma in igen redan i helgen,
Så detta är ändå ett lovande förlopp.....

 

En vintrig Aprilmorgon, men solen skiner i allafall!
Några timmars jobb väntar innan vi har återbesök på djursjukhuset...
Nervös, är bara förnamnet...

Troja själv är lika lugn och trygg som vanligt...
Inte verkar hon vara bekymrad över snön heller, snöbus är skoj!
Tog några bilder innan jag lyckades få en med "skärpa"..


Full skärpa på de här juvelerna, som förvillade farmor lite igår,
med kramar och gos en stund mitt på dagen..
-För jag tror farmor behöver det....! GulleMolt!

Många känslor när ett "liv" ska röjas ur och sorteras ut.
Ofta fastnar man i något man inte sett på länge,
ett brev, några kort, som i pappas fall -alla klippböcker.
Nu har ju ändå bara pappa haft en etta, mycket finns redan här.
Men ändå vilken tid det tar, och så känslosamt det blir.
Känner att idag är jag riktigt slut både fysiskt och psykiskt,
-men än har vi lite kvar och därefter all städning.
Det blir liksom inte bättre av att vänta, bättre få det gjort.

Klockan 18.00 ikväll är det tacksägelsegudstjänst i församlingskyrkan.
Annonsen var insatt i fredags, -ting som gör att det blir "verkligt".
För än känns allt som det bara är en "konstig dröm"....

Kan bara säga att Troja har för oss varit ett riktigt stöd denna helg,
med sin ständiga närvaro, kärlek och tillgivenhet.
Hon har varit med oss hela tiden, lugnt och tryggt för oss alla.
Men vill gärna ut och busa lite emellanåt i trädgården!