Livstecken
Kände jag var tvungen ge ett litet livstecken från mig,
tyvärr räcker inte min ork till för bloggen i nuläget.
Jobbar igen, men infektionen slog undan benen på mig ordentligt.
Tre veckor utan att kunna röra på sig,
triggar i sin tur igång en massa inflammationer i kroppen
Den där "herr Sjögren" är inte nådig när han sätter den sidan till.
Har på ren illvilja motarbetat både rygg och nackskott,
(inget gevär iblandat :P) under veckan som varit.
Med högre doser inflammationshämmande, triggas magen...
Inte blir en värkbruten kropp bättre av blåst och kyla.
Försöker hitta balansen med rörelse, sjukgymnastikövningar,
medicinering och vila.. samtidigt jobba..
Är i detta nu väldigt glad att det är helg, och hoppas på lite återhämtning.
Som ni förstår blev det inte mycket av den där semestern,
dagarna gick och orken fanns inte.
Gubben däremot fick två veckor med skogsarbete,
istället för lata dagar -något han trivs med.
Förra helgen däremot tog vi oss en miniweekend med husbilen,
-den första för året.
Skönt att bara att få andas lite havsluft!
Slippa se allt det eftersatta därhemma.. Bara komma iväg.
Som pappa brukade säga;
Det finns de som har det så mycket värre,
så ska väl inte gnälla för mycket...
Men ibland blir även tålmodiga jag, trött på min besvärliga kropp!
Sjukstuga
Efter varit sjuk i två omgångar är jag less.
Första förkylningen kunde jag ta, var hemma tre dagar.
Sen kom skiten tillbaka med förenad kraft.
Luftrör och stämbandsinflammationen från hell.
Debuterat på både. Betapred och andning i mask,
Tur att hjälp finns.
Fanns några dagar då farmor inte fick fram ett pip
- eller jo pip var det enda som hördes.
Ingen feber att tala om (vid 38) men totalt utslagen.
De sista två dagarna har jag åtminstone
varit på benen -alltid något.
Men SEGT så jäkla segt.
Sjukskriven denna veckan ut, semestern får vänta.
Vi som skulle åkt iväg på några sköna husbilsdagar,
Nåväl det kunde varit värre.
