Julfunderingar och gamla kort
Julen väcker många känslor, en del älskar julen andra hatar den..
Funderar lite på varför julen är så glädjerik o betydelsefull för mig
Jag är ju född som jordbrukardotter. För er som är något insatta, är detta lika med jobb
JÄMT o ständigt, året om! (Kanske en av orsakerna till att vi själva slutade med bonneriet)
När andra hade sommarlov o for på semester jobbade vi med höet från morgon till sen kväll.
Under min uppväxt var vi ALDRIG på semester, möjligen en dagstripp till mormor o morfar.
I Juletid började man tidigt med alla förberedelser, vi slaktade själva. Gjorde all korv, sylta
isterband, leverpastej, julskinka förstås.. Damerna träffades och stöpte ljus o vi ungar var med.
Kanske var det "bonnaungarnas" mest sociala tid i November-December. Mitt i allt stök fick
vi vara delaktiga. Det bakades bröd på längden o tvärsen, MINST 10 sorters kakor, bullar mm.
Ja värsta Astrid Lindgren-andan är jag uppväxt i men tyvärr inga syskon o långt till grannar.
Vi hade häst och en lång härlig slädtur om det var snö var given någon gång i juletiden.
Eftersom min pappa slaktade, for han ofta runt i bygden o hjälpte till och jag följde gärna med.
Fanns det sen några någorlunda jämngamla barn i huset att leka med var det ju extra kul!
Givetvis var djuren det viktigaste även i juletid så någon klädning av granen var det inte tal
om förrän ladugården var färdig framåt 10-tiden på julaftonsmorgon. Först då åkte även pyntet
fram. Jag fattar inte hur min mamma hann?? Då hade vi naturligt vis gjort godis kvällen innan.
Min pappa gjorde alltid Struvor (ja ni läste alldeles rätt) den kvällen och det gör han än idag!! 
För mig har det varit viktigt att alltid förmedla det bästa med julen vidare till min familj.
Och det BÄSTA för mig är just glädjen och gemenskapen. Jag har plockat ut godbitarna!
Men det där med att göra allt själv det har jag valt bort, det är inte så viktigt. Har ingen ånger
över att inte baka 10 sorters kakor (ett par lite extra goda duger så gott) göra sillinläggning,
korv eller egen pressylta. Däremot gillar jag att pynta till det, men även här på lagom nivå.
Och jag kan här tala om att jag alla år så länge jag levt, firat julen just här i mitt föräldrahem!!
Stressen o stöket försöker vi undvika så gott det går, klart att vi också känner av den ibland.
Men det är ingen mer än vi själva som sätter ribban på hur vi vill ha det hos just oss, eller hur..
Hur julen firas hos oss nu för tiden lär ni säkert få se vad det lider. Det kan jag nästan lova!
är det samma tomte?!
Samma tomte, fick den första julen -av min mormor o morfar tror jag.. Gammal tomte!!
En sådan tomte fanns också i mitt föräldrahem. Vilka härliga bilder men jag förstår vad du menar. Äldsta frökens pojkväns pappa är bonde och gården har funnits i släkten länge.Det sköter inte sig själv...
Morning o tack för ett härligt inlägg om julen hos dig! Man blir såå nostalgisk...men förstår att det var ett evigt slit för brödfödan!
Tack också för dina goa rader hos mig...jag tar en timme i sänder just nu, mer orkar jag inte. Och julen i år...den kommer att bli minimal om ens nån...
Kramen!
Ragnvi
Jag är en stadsjänta men med rötter från landet.
Mamma och mormor stoppade korv,bakade leverpastej,syltor och allt annat själva till jul.
Då jobbade min mor dessutom heltid på sjukhuset.
Hon var uppe halva nätterna veckan före jul minns jag.
Dessutom skulle det städas som aldrig förr.
Alla möbler åkte ut och sen bonades alla golven.
Allt detta avtog när mormor blev äldre och nu finns hon inte hos oss längre.
Jag gör varken det ena eller det andra.
Maten köper vi och städningen blir det lite si och så med.
Jag tycker som du att glädjen och gemenskapen är det viktigaste.
De senaste åren när jag blivit sämre i mina leder och inte orkar som förr så har jag märkt att det blir jul ändå.
Trots att inte huset är så välstädat som förr.
Jag har nästan förlikat mig med mina begränsningar vilket är jätteskönt men visst känner jag stress ibland över det jag tycker att jag borde göra men inte orkar.
Ser fram emot att få följa dig här under advent.
Kram vännen!
Vilket härligt inlägg..härliga barndomsbilder!
Jag har blandade känslor för julen är inte speciellt förtjust i den.
När jag var barn så älskade jag naturligtvis den..den kittlande spänningen på julaftonsmorgon när man tassade ner tidigt och vi tände granen.
Vi klädde vår kvällen innan.
Men nu..jag vet inte..det kan faktiskt kvitta.
Ha det gott..kramen
Så roligt att du delar med dig av dom härliga bilderna från barndomen... Visst var allt annorlunda då ???? Konstigt nog så har jag precis sett en gammal super:8a film från när mannen var liten.... Min spontana kommentar var att allt såg så PRÄKTIGT ut....eller luras dom kanske lite när dom filmar ;o) Jo så e det nog...fniss...
Kram på dig
Margaretha
Vad trevligt att få ta del av dina barndomsjular! :-) En och annan "rot-tråd" har man ju i bondekulturen, så mycket av det gamla är ju roligt att försöka bevara även om det blir lite grann i form av att plocka russinen ur kakan. Man gör det man gillar, och utan att överdriva - eller nåt sånt! Förr hade vi alltid en halv gris i början av december, och de första åren var man ju så entusiastisk och skulle salta skinkan själv och göra egen leverpastej mm - men intresset för det avtog, och gris blir det inte heller sedan "leverantören" slutade med uppfödning...
Vilken underbar läsning..tack gulle du för att du delade med dig..jag e oxå född på en bondgård men minns inte så mycket då jag bara var fem när vi flyttade till Sverige. Underbara bilder..den med hästen tyckte jag särskilt mycket om..kram o ha en underbar första advent..utan stress
