En magisk kväll..
Funderade mycket på rubriken.. för att kunna förmedla på rätt sätt.. få er att förstå..
Och även om jag inte ofta berör min värk, känner jag att jag måste ge en förklaring.
2001 skadade jag mig i en fallolycka på vårruset, och fick en besvärlig armbågsfraktur.
I nästan 6 år hade jag ett mindre h-vete med värk dygnet runt. Från att varit fysikt aktiv,
med bugg, joggning, cykling och ALLT som hade med trädgård och övrigt hushållsarbete,
fick jag så snällt lägga på hyllan. Jobbet gjorde jag allt för att orka med, om än bara 25%
de första 3 åren. (Jag fick en rehabiliteringstjänst med äldre barn under drygt tre år.)
Jag fick mycket hjälp, (förutom tabletter.) De försökte med akupunktur, Ultravågsbehandl,
special sjukgymnastik med "pump-stövel". Hade egen Tens-apparat utprovad, hårdskalsortos-
som höll armen skyddad på jobbet. Otaliga undersökningar och röntgen men ingen förstod
varför det inte läkte, allra minst jag som kämpade som ett djur för att komma tillbaka aktivt.
Till slut hamnade jag på reumatologen för att en läkare med huvudet på skaft, undrade över
min överansträngningsfeber jag fick i samma veva. Vissa reumatiska sjukdommar försämrar
läkning av leder.. Och med det i bagaget ändrades medicinen till att jag ständigt måste äta inflammationshämmande. Sakta men säkert (ytterligare ett år) började jag bli bättre värkmässigt.
Min arm blir aldrig "rak" igen har sämre rörelseförmåga och får inte samma kraft som innan..
MEN vad gör det när man kan sova en hel natt OCH kan jobba om inte helt men 60%!!
Förra sommaren klarade jag att cykla igen, vilken känsla! Simma går väl så där, men ändå..
Nu undrar ni nog vad i helsike detta har med Winnerbäck och gårdagskvällen att göra?!
Men då återkommer jag till KÄNSLAN och MAGIN när jag plötsligt finner mig själv stående
mitt i trängslen sjungande och KLAPPANDE i händer och inser att det är första gången på 9 år!
Första gången jag utan att tänka går rakt in i trängslen och rycks med av det böljande havet.
Detta utan rädsla att någon ska komma åt min arm och/eller jag ska få "sota" efteråt med värk.
Under alla dessa år har jag varit med, varit glad och kännt gemenskapen MEN på avstånd.
Jag har också lärt mig fokusera på vad jag faktiskt kan göra, och inte på vad jag inte kan.
Utan ett fantastiskt stöd av mannen och familjen, alla vänner vet jag inte hur man klarat sig.
Men jag vet numera hur viktig den egna viljan är, och att kunna förhålla sig positiv (..oftast)
Nog om detta!
Så nu äntligen kommer bilderna!!! Får se om ni orkade igenom den "tunga biten"..
Melissa Horn inledde när vi kom, väldigt lik sin mamma Maritza (stavas det så?!)
Tyvärr sjöng hon inte denna ihop med Lasse det hade ju annars passat perfekt!
En Tjej i toppfom, duktiga Laleh som bjuder på målande texter
En ensam Lasse inleder så där fint och stämmningsfullt
Såklart måste dottern hålla sig långt fram..
En kille som kan konsten att hålla ett högt tempo i två timmar
Gillar uttrycket i den här bilden.. förnöjsamma blickar!
Förutom härlig musik jobbade de mycket med bakgrundsgrafiken
Ljus och magi förgyllde helheten
Folk så långt ögat kan se
Desto tommare toaletter en timma in i Winnerbäcks spelning..
Annat var det strax innan en halvtimmas kö minst....
Då gällde det att köa INNAN man behövde..
Härlig trädbelysning
Hemfärden tog sin lilla tid.. Från att blivit noga inlotsade på åkern,
var sen själva avfärden rent kaotisk.. "ingen panik -alla på en gång"
var det som rådde. Tur att vi hade en lugn chaufför (läs dottern)
som sakta men säkert lotsade oss genom den stora åkern ut på vägen.
Läste gärna din tunga bit...och jag blev glad för din skull att du kunde stå där mitt i smeten och klappa med..härligt vännen:)
Måste nog lyssna på denna karl som alla tycker är magisk..jag har hört nån låt men inte gillat honom.
Ha det gott...kramen
underbart!
Så härligt att armen är bra och att det blev en så fin kväll. Bilderna är verkligen härliga.
Blir så glad när jag läser hur du beskriver att du står där i smeten o klappar med, helt underbart;))
Förstår så väl vad du menar i "den tunga biten", sitter ju själv däri o vet hur det känns när man helt plötsligt "inte kan" göra vissa saker, men som du säger att försöka vara positiv o som jag brukar säga "gilla läget" o hitta det som man kan göra istället, det tror jag på;)
kramizzzzzzz på dig
Så glad jag blir för din skull. Det märks att du är en positiv människa med go.
Kram
Så roligt att din arm är bättre...jag blir så glad för din skull ;o)
En härlig konsert också förstår jag....jisses vad mycket folk...
Nu har jag bloggat lite så smått....känns som det är dags ;o)
Kram på dig
Margaretha
va härligt att armen är bättre men oj va du måste ha haft ont ialla år,
vilken magisk magisk kväll ni hade,
Härligt
Vilken glädje att armen äntligen är bättre. Det är inte kul när man råkar ut för sånt där o blir lidandes i åravis, ja de finns väl de som aldrig någonsin blir varken bättre eller bra. Hoppas din arm håller sig nu och bara blir bättre o bättre. Härlig ni verkat ha det o underbara bilder. Tack för att jag fick delta lite.
kramiz anki n
Hej på dig! Så klart vi orkar med den tunga biten också! Fattas bara! Himlans kul att läsa eftersom du utstrålar så mycken glädje mitt i alltihopa! Men förstår vad du gått igenom innan...
Härliga foton!!
Kramen!
Ragnvi
Men, vilken jobbig tid du har fått gått igenom.
Och vad skönt att du börja komma tillbaka i vardagen och göra saker igen som har varit svårare förr.
Ha de
//Lena
Nu fick jag minsann en liten tår i ögonvrån - för jag blev så himla GLAD för din skulle när jag läste "den tunga biten"!!! :-D Så underbart!!!
Och är det någon konstert jag skulle vilja gå på nån gång, så är det en med Winnerbäck - fast jag har ju så fasligt svårt för att få tummarna loss till sånt där... <:-)
Mmm... Idag fick man definitivt känna på flyttkarlsjobbet, för dottern köpte ett komplett sovrumsmöblemang (nytt och oanvänt) av en kompis. Phu och pust! :-)
Den känslan som du upplevde att kunna stå där och klappa med alla andra ... den är du värd flera gånger om. Så glad jag blir för din skull.
Härliga bilder du bjuder på.
Kram Ingrid
