farmoringrids

Idag har vi haft en underbar eftermiddag hos våra vänner; Vivan o Tommy.
De har en ensligt belägen liten stuga precis nere vid sjökanten. Helt fantastiskt!
Härifrån har vi mängder med fina minnen. När våra jämngamla pojkar växte upp,
var vi här ofta. Ungarna mer eller mindre bodde i sjön. Föräldrarna med bitvis.
Vägen hit är ej heller så lång, endast en 15 minuter med bil så är man här.

Här har vi firat midsommar, platsen runt stugan är inte så stor, träden står tätt.
Midsommarstången satte vi därför ute i sjön, och simmade runt den och sjöng.
Det var knöligt och fullt av rötter under tältgolvet, men vem brydde sig om det.
Att störtregnet sen kom och gjorde förtältet till en pool bekymrade oss inte heller.
Ej häller att midsommarstången sen blåste iväg och flöt som ett kors mitt i sjön..

Vägen ner till stugan har ju inte blivit bättre med åren, knappt man kan köra ner.
Men ölen kyls nu som förr i en påse ute i sjön. I övrigt är det gasolspis som gäller.
Här lagades alltid mycket god mat, ingen gick hungrig härifrån det kan jag lova!
På den slingriga ibland vingliga vägen upp till hemlighuset har vi gått mången gång.
I övrigt har större utedäck, brygga och gäststuga byggts till under senare år.

Vivan hade för sig att vissa av oss (Susanne;läser du..) ibland kröp upp..
Det måtte jag ha förträngt, men minns istället gången när natten var så SVART;
att vi nästan gick vilse på vår nattliga promenad upp till åkern för att se stjärnorna.
Även bryggan var vårt nattliga mål för att betitta just denna vackra stjärnhimmel.
Ja här på bryggan med huvudena tätt ihop löstes problem och allehanda motigheter.

Och jösses vad roligt vi hade åt allt möjligt.. Skratten ekade mellan träden,
och långt över till andra stranden. Vi sjöng och vi spelade, gitarren var alltid med.
Än idag sitter "monumentet" kvar i grenklykan. Nästan lika roligt än, minns
 hur Suss eller om det var Bitte upptäcker denna och totalt bryter ihop av skratt.

Ja, fantasin och glädjen var det aldrig några fel på i vårt glada gäng.
Både barn och vuxna samlades och samsades i denna underbara stuga.
Med åren har det blivit glesare mellan träffarna på grund av att familjerna utökats,
med "nya" små familjer, flyttat o.s.v, men när vi träffas känns det som igår.
Förutom mannen och jag trivdes Troja som fisken i vattnet, många bad blev det.


Tusen tack Vivan och Tommy för denna toppen eftermiddag!
Vi kommer gärna ut igen, ska inte dröja lika länge som sist...
För vem kan motstå denna idylliska oas?!