Bearbetningen..
..har börjat, och på något sätt måste man få det ur sig.
Det har inte varit lätt, är inte lätt skriva om det men på något sätt
hjälper det lite att få ner sina tankar och känslor.
Ni som följt mig länge har nog läst om vår "problemhund",
som vi haft sen valp men ändå aldrig fått någon riktig hyfs på.
En blandras mellan vallhunden Kelpie och den apporterande Tollaren.
Från första stund har hon varit speciell, full av energi svårt att varva ner.
MEN så Intelligent och speciell, det har varit hennes räddning.
-För smart för sitt eget bästa (har vi skämtsamt sagt) många gånger.
Det hör ju till saken att vi alltid haft hundar, så vi har att "jämföra" med.
För att göra en lång historia "kort", efter ett par mindre incidenter
kom så det avgörande i Lördagskväll. Jag blev biten rejält i örat.
Helt oprovocerat (skulle böja mig ner och gosa med henne)
anföll hon mig och själva övre delen uppe på ytterörat slets bort.
Först klockan tre på morgonsidan kom vi hem igen från akuten,
med ett någolunda återställt öra (sydd med 10 stygn) och hud
transplanterat över brosket av det som finns bakom örat...
samt stelkrampsspruta och dunderkur av antibiotika i 10 dagar.
Lika ont som jag haft i mitt öra minst lika ont gör det i själen..
Det jag är mest tacksam över är att det hände mig..
vågar inte tänka tanken om det hänt någon av barnbarnen.
Det som är så svårt att förklara är HUR MYCKET man kan älska
en så till den milda grad krävande hund..
Trots varningssignalerna som funnits där från första stund.
Mindi, vår "ADHD Hund" vi glömmer dig aldrig.
Igår på din Fem årsdag fick du somna in..
Hoppas du kommer till ro -annars får de att göra,
där uppe i hundhimmelen!!
Nu får vi se hur Troja "vår labrador" ska "axla" ensamansvaret..
Tomten får komma i ett senare inlägg...
Jag läser och ser vad du skriver... men hjärnan vill liksom inte förstå!
Ibland går det snett här i livet och det gjorde det för er goa Mindi just nu.
Som du säger är det skönt att hon tog dig och inte nått av barnbarnen.
En klen tröst från mig är väl att ni gjorde det rätta! Har det skett en gång kan det ske igen!
Hon har gått över regnbågsbron nu. På andra sidan stod andra fyrbenta och mötte henne.
Hon var en lycklig hund som fick leva sina 5 år hos just er. Hade hon kunnat välja hade hon valt er!
Det gör ont i hjärtat och tårar trillar när jag skriver. Men jag förstår er helt och fullt!
Jag tänker på er och sänder mina varmaste tanker över fjället hem till er nu.
Kramar om, hårt!
Synnöve.
Bland det tuffaste man som djurägare kan vara med om. Men ni gjorde rätt. Ni hade helt enkelt inget val. Dessutom gav ni inte upp i första taget och hon hade också fem fina år hos er.
Många kramar
Men vännen, ni gjorde det ända rätta, ni har ju gjort allt för denna kära vovvsing.
Hoppas nu att det är ok med ditt öra så att du inte har alltför mycket värk.
Varma kramar till dig......
Oj....
Det är inte lätt det där beslutet man måste ta.
Men jag tror ändå att någonstans innerst inne så kan du känna att beslutet var rätt.
Fy så tråkigt...
♥ En stor kram till dej! ♥
Åh men fy så ledsamt :( Ja ett sådant beslut måste vara oerhört tungt att behöva ta men ni gjorde nog helt rätt i ert beslut. Kram fina
En stor styrkekram till dig <3
Ni tog rätt beslut älskade Ingrid, tvivla aldrig på det beslutet !!
Vågar inte ens tänka på den dagen mina töser ska gå över regnbågsbron, det är tungt och extra tungt när det sker för tidigt.....
Nu har de andra hundarna att göra i hundhimlen med den busfröken ;)
Stor kram från Linda m. flock
