farmoringrids

Valborgsmässoafton hos oss betyder något speciellt...

Precis här på denna plats gick vi med förväntan och glädje,
den gången för exakt 33 år sedan..
Bara en var redan invigd i vår plan tidigare den dagen; min mamma!
Hon var redan då svårt sjuk i cancer och kunde inte vara med vid elden,
men däremot var pappa med.

Hand i hand gick vi in genom entren till Hembygdsgården

Det var lite senare på kvällen, och ganska kallt och snöblandat regn.
Inget väder att skryta med precis, men tror inte vi frös..
Uppfyllda av kärlek som vi var

Jag tror dörrarna stod öpnna den kvällen..

och därinne kunde man köpa lösgodis i strut..
Många gånger har min kompis Lena och jag stått där och sålt.
Men denna kvällen hade jag något mycket viktigare för mig.

och det var inte bara för att lyssna till kören som sjöng in våren vi kom..
Ska jag vara ärlig tror jag knappt vi lyssnade..

Vi hade ju våra egna planer...
och någonstans där mitt i röken, bland alla andra, till tonerna om våren
-växlade vi ringar och drömde om framtiden tillsammans!

och det var där pappa "myntade" ett av sina favorituttryck,
när något speciellt hade hänt som berörde honom;

Det var det värsta!!

Men sagt med kärlek och förväntan..
om det som vår kärlek skulle föra med sig



T.ex det här.... första barnet som kom året efter