farmoringrids

Ett substitut...

Hur många är vi inte vars barn haft något speciellt som tröst..

Något utöver napp eller tumme.

På snart 23åriga dotterns gamla anslagstavla hänger denna;

Walldorfdockan "lila" som knappast gör skäl för sitt namn längre.

Älskad över allt annat, jösses vad många gånger vi letat efter den.

Tummad, tvättad och gosad med tills den knappt höll ihop.

 Tillslut tvingades mamman göra en makeover med ny plysch,

något lila gick inte att uppbringa utan aprikos fick det bli!

 

Gråt och tandagnisslan blev det vid läggedax,

innan mamman fann på råd..

och lyckades lirka fram ena lila handen (det nya var sytt över det gamla),

-som mest var en fransig liten klump men dock lila....

 

SEN somnade dottern SÖTT!

 

Naw...Så söt ♥...Tänk 23 år,det är härligt!
Dessa dockor är så mysiga /Kram

Vilket gullig inlägg! Jodå, mina "små" har också haft sina speciella skatter, utom äldsta dottern. Yngsta sonen (nu 28 år) fick en tygdocka av mormor som han döpte till Majastina. Denna trasdocka tappade sin ena arm då och då, eftersom han släpade runt på sin älskling i armen. Dockan lever än och har numera flyttat in i mitt yngsta barnbarns säng. :)

Kram, kram!♥

Ja, det minns vi allt hur lätt det var när lila kommit bort! Hade ju också en som gillade denna lilla docka men jag kom ju ihåg Idalinn så jag sydde många... Det fanns ju oftast någon att hitta!

Imorgon skulle ni ju kommit! Snyft! Vi får väl försöka klara oss ändå!

Kramisar Sus <3

Vilka fina färger på det du handlat tycker också om vinröd. Kir ja det ger även här lite ungdomsminnen.
Tänk att gossedockan har blivit sparad så länge, jag tror inte de finns något gossigt kvar sedan mina var små bara en massa leksaker.
Ha en skön dag/kramizar

Ja, något sådant har vi nog alla haft! Jag hade en "kelekudde"!

Morning! Länge sedan jag var här! Såå fint du har hemma! Och underbara foton på hemmet o barnbarnen! Och gosedjur! Själv hade jag en liten rosa/vit hund när jag var liten....blev bara en grådaskig trasa kvar av den!
Kramen!
Ragnvi