farmoringrids

Första mötet

med vår lilla valp Bailey fyra veckor gammal.

Vaknade med pirr i magen, idag skulle vi äntligen träffas!

Vi hade ju inte så långt att köra,

gården låg på vår väg tillbaka mot Halmstad kan man säga.

Vi möttes av en vaktande mamma Allie,

som kände att här var det något konstigt pågång.

 

 

Men bara vi fått hälsa och mannen min fått muta med lite godis,

fick vi kika lite närmare på "pralinerna"

Någon sa att man brukar inte behöva välja själv..

valpen kommer välja er.. och precis så blev det även i detta fall.

På snabba om än lite vingliga ben kom killen med vit haka,

pussade och slickade på min haka.

 

 

Sötaste lille Baileyskrutten, kärlek direkt!

 

Vade det gäller Baileys familj

 var det en sådan där härlig känsla, att man fann varann direkt.

Samtalen flöt lätt och tiden bara rusade iväg

Nu har vi ju varit vänner på facebook ett tag och skrivit mycket till varann

men det kändes verkligen bra när vi lämnade gården och for mot stan.

Nu är det bara fyra veckor kvar..

Han är underbar! Valpar är bara så ljuvliga...

Kram

Sa jag!

Ohhhhh vilken goding! Det är livsfarligt att träffa små valpar eller kattungar - man vill ha alla med sig hem.
Minns när jag köpte min första egna hund. En liten knubbig westie kille, som verkligen valde mig.
Och vilken lyckoträff. Suck!
Nu väntar fyra väldigt, väldigt långa veckor.
"intet är som väntans tider" ;)

Naw...Sååå söt & det lyser Kärlek såå underbart/Kramar Annmi

Men åh vad söt! Och snart är han er, jippie!

Sicken söting! Kram